”Jag har alltid velat ha hund” så börjar mitt samtal med Petra. Men vid 15 års ålder var det ett års ständigt tjatande. Föräldrarna hade inte någon hundvana, mer än att modern vuxit upp på en gård med en hund. Varför ville Petra ha just en Cairn? Först önskade hon sig en Westie, en ras som var populär då. Men nära hemmet fanns en uppfödare av Cairnterrier, det var i närheten av där hennes mor var uppväxt och hon tyckte att de var hundar som bara stod och skällde så hon var inte så förtjust i Cairnterrier. Men Petra fortsatte att tjata.

Men varför Cairnterrier? Jo den var lagom storlek, särskilt med tanke på hennes yngre syskon som var 10 respektive 7 år. Vid den här tiden såg Petra en lapp i livsmedelsaffären om Cairnvalpar och hon ringde till den uppfödaren i all  hemlighet – utan att föräldrarna visste om det. Hon fick då veta att alla valparna var tingade. Men säger Petra, att vid 15 års ålder visste hon inte vad tingade betyder så hon fick fråga föräldrarna, som då började ana lite. Petra kände ju inte uppfödaren, Märtha Andersson, Ljungbäckens Kennel, som satt upp lappen, men hennes mamma, som kände henne tog kontakt och fick veta att Märtha faktiskt hade tänkt att ha en tik på foder! Där avgjordes Petras önskan…och så kom Tyra, som var röd, till familjen. Stor lycka för Petra som då var 15 år. Med ett stort leende konstaterar Petra att allt började med att hon tog lappen i butiken! En härlig historia om en ung tös vars starka vilja och initiativförmåga ledde till att hennes dröm blev uppfylld!

Kärleken till Cairnterrier startade där och består fortfarande efter alla år.

Syskonen och föräldrarna var alla överens och tyckte också om Tyra, men inte på samma sätt som Petra och det blev hennes hund. Hon säger också att det inte var helt lätt för en 15-åring att uppfostra en hund.

När Tyra var 7 år, 2004, utökades familjen med valpen Vicki. De resonerade  nämligen som så, att har man en Cairn kan man likväl ha två. Dessutom får dom sällskap av varandra. Vicki var också på foder från samma uppfödare.

Petra var mycket ute och gick med hundarna. Med Tyra gick hon på lydnads- och fortsättningskurs och de var med i Cairnterrierklubben, södra lokalavdelningen (numera Cairn i Syd) där de deltog i olika aktiviteter. Övriga i familjen gick också ut  med hundarna, som var kära familjemedlemmar för alla, men de hade inte samma hundintresse som Petra och det var tydligt att Tyra var Petras hund. De båda tikarna var olika, medan Tyra var lugn och försiktig och valde människor med omsorg så var Vicki hennes motsats, hon var ”Cairntypisk”, säger Petra, glad och pigg på allt. Till exempel så gick hon inte i trappor utan kastade sig utför! Tyra fick ett långt liv, hon blev nästa 16 år, så även Vicki som blev 15 år.

Petra berättar vidare att hon har haft förmånen att få uppleva två valpkullar från Tyra och  en från Vicki, och säger att Märtha var snäll och lät oss låna hem valpkullarna när valparna var lite större, ungefär 6 veckor gamla då de är så roliga. Det var stor glädje – dessutom generöst och ett stort förtroende från Märtha, som sedan länge är en mycket erfaren uppfödare.

När Petra blev 22 år flyttade hon till Örnsköldsvik och Umeå för att studera till sjuksköterska. Men det blev täta besök till familjen, mycket tack vare att hon saknade hundarna, ja och föräldrarna också förstås, tillägger hon. Efter utbildningen flyttade Petra tillbaka till Skåne och läste efter några år till anestesisjuksköterska som hon arbetar som sedan 10 år tillbaka.

Det blev tomt utan Cairn när både Tyra och Vicki gått bort. Återigen var önskan om en Cairn  stark. Petra, som bor nära både de numera pensionerade föräldrarna och sin arbetsplats, funderade och pratade  med föräldrarna om en lösning, som innebar att föräldrarna skulle passa en hund när Petra arbetade. Till skillnad från många år tidigare var det inte någon hemlighet den här gången. Dessutom hade föräldrarna nu blivit hundintresserade efter åren med Tyra och Vicki.

Märtha hade nu efter många år slutat med sin uppfödning av Cairn. Så Petra kontaktade flera Cairnuppfödare, men tyckte att ingen var så trevlig och tillmötesgående som Helen Forsberg, Kennel Kamiliagården. Därför tog Petra kontakt med Helen och det var redan innan den aktuella tiken var parad. Men Helen tog kontakt när hon visste att tiken var dräktig. Petra, och även föräldrarna, kom då och hälsade på. Det var viktigt för Petra att träffa uppfödaren och se hur hundarna har det, att det var hundar som levde i familjen och inte någon ”business”. Sedan blev det väntans tider för Petra. När väl valparna var födda så fick Petra veta att det fanns en tikvalp till henne. Petra betonar att återigen var Helen väldigt hjälpsam i och med att Petras valp fick stanna kvar på kenneln en månad längre än de andra valparna. Detta för att Petra skulle kunna ta semester innan hon hämtade hem sin efterlängtade valp, Kamiliagården Xclusiva-Xtra, som kallas Siri, som är röd liksom Tyra.

Livet med Siri

Siri är snart 2 år och när jag frågar Petra vad dom gör tillsammans svarar hon glatt ”ALLT”! När man är bara två som lever tillsammans så blir man ju väldigt tajta, menar Petra. Dessutom

förstärktes deras starka band till varandra ett tag när Siri blev sjuk som valp.

Deras vardagsliv delas med Petras föräldrar som har Siri när Petra arbetar. De är glada för det eftersom de inte känner sig bundna av det ständiga ansvaret att ha egen hund, samtidigt blir deras hundintresse tillfredsställt och de har mycket glädje av Siri. Ett arrangemang som passar alla. Petras två syskonbarn och Siri är också glada för varandra. De har alla numera blivit en engagerad Cairnterrierfamilj.

Siri är med Petra överallt där man kan ha hund med, de har varit på semester och när Petra paddlar kanoten sitter Siri i fören och spejar, hon står även stadigt på mattes SUP och räds inte att vara så nära vattnet. De har gått på agilitykurs, olika lydnadskurser och tränar nu viltspårskurs.

Genom Helen fick Petra tidigt veta att Siris kullsyster Inga (Kamiliagården Underbara-Unni) bor ett par mil bort och Petra kontaktade då Ingas matte Camilla. Sedan träffades de för första gången i Camillas inhägnade trädgård där de unga hundarna fick leka. Detta blev början till en fin vänskap mellan mattarna såväl som mellan Siri och Inga. Det visade sig att Petra och Camilla har många gemensamma intressen – förutom hundarna – och trivs väldigt bra med varandra så de umgås flitigt på olika sätt, trots 16 års skillnad säger Petra. Camilla, som är närvarande vid det här samtalet inflikar hur viktig deras vänskap är och säger att hennes lilla barnbarn ibland säger att han vill träffa Petra.

”Hundar öppnar dörrar” fortsätter Petra ”Jag är inte social med alla människor”, men i bostadsrättsföreningen där hon bor har det blivit annorlunda, det har uppstått en positiv kontakt med grannarna som vill hälsa på Siri. Det har överhuvudtaget blivit en social gemenskap. Likaså med hundägare i området där hon bor. Något som Petra uppskattar: ”Hundar lockar fram mycket positivt!”

Det har gått 25 år sedan den unga Petra i affären tog den där lappen om valpar och fortfarande är Petras hundintresse stort och fyllt av glädje. Petra och hennes älskade Siri har ett aktivt

och gott liv tillsammans. Och – nu har Petra blivit varmt välkomnad och är uppskattad som ny styrelseledamot i Cairn i Syd!

Februari 2023

Ingrid Claezon i samarbete med Petra Svensson