Cairnterriern brukar allmänt kallas för ”the best little pal in the world”. Att denna glada, lekfulla, nyfikna, orädda och tåliga lilla terrier gör skäl för att kallas ”världens bästa kompis” är nog ställt utom allt tvivel.
Hur är en Cairn?
Cairnterriern trivs oftast bäst när den får vara i händelsernas centrum och den betraktar sin omgivning med självförtroende. På grund av sin lekfulla, skojfriska läggning, trivs den särskilt bra ihop med barn. Dessa egenskaper håller i regel i sig hela livet. Den är intelligent och har lätt för att lära, även om den också äger en hel del av en sann terriers envishet. Det är inte lätt att motstå dess charmiga, alerta blick under lugg, som kan vara både änglalik och ”full-i-fan”. Den har lätt för att anpassa sig till olika miljöer, vilket gör att den är lätt att ha med sig på resa, även i husvagn och på båt, samtidigt som den trivs bra hos bekanta om så behövs. Den är frisk, robust, uthållig och smidig samt blir ofta ganska gammal. Det är inte ovanligt att en cairn blir över 15 år. Utan problem tar den sig fram på långpromenader, även i besvärlig terräng, samtidigt som formatet gör att den inte kräver överdrivet med motion.
Var kommer rasen från?
Cairnterriern har sitt ursprung i Skottland och härstammar från den variant av det vidsträckta begreppet Highlandterrier som fanns på öarna Skye, Harris och fastlandet innanför Hebriderna. Ända sedan 1400-talet är det känt att små terriers i dessa karga och fattiga trakter användes till jakt på skadedjur som räv, vildkatt och gnagare. Dessa hundar var små för att vara billiga i maten och för att kunna ta sig ner i gryt, men skulle ändå besitta en storvuxen hunds mod, för att klara av den jakt den var ämnad för. Pälsen var tjock, för att ge skydd mot det råa klimatet och mot rovdjursbett. Under 1800-talet började man att skilja på de olika lokala varianterna. På den tiden kallades cairnterriern för ”korthårig skyeterrier” och den var allmänt förekommande hos både fattiga bönder och rika jordägare.
En sund själ i en sund kropp
Ovanstående motto kan man med fog påstå stämmer väl in på en cairnterrier. Rasen är, som de flesta terrierraser, frisk till kropp och själ. Naturligtvis finns det enstaka undantag precis som det gör på alla levande varelser men rasen är inte behäftad med någon sjukdom där föräldradjuren ska vara undersökta eller att individerna ska undersökas efter viss tid.
Rasbeskrivning
Cairnterriern ska till det yttre vara helt fri från överdrifter. Den ska ge intryck av att vara aktiv, modig, härdig och ”raggig”. Den ska vara stabil och smidig och stå med tyngdpunkten väl över frambenen.
Ryggen ska vara medellång och stark men samtidigt smidig och böjlig.
Benen ska vara medellånga med god men inte alltför kraftig benstomme. Standarden föreskriver en ganska låg vikt i förhållande till höjden.
Frambenen ska vara raka men tassarna får vara något utåtvridna.
Huvudet ska vara förhållandevis litet, men i proportion till kroppen.
Halsen ska vara väl ansatt och inte kort. (vilket inte betyder att den ska vara lång).
Svansen ska vara kort och kraftig samt bäras glatt.
Skallen ska vara tämligen bred med ett väl markerat stop och pannfåra.
Ögonen ska sitta brett isär, vara medelstora och mörkt hasselnötsbruna. I ögonen ska man kunna se en busig och nyfiken blick.
Öronen ska vara små och spetsiga. De ska bäras upprättstående. Deras placering är mycket viktig för uttrycket. De ska peka uppåt och får inte sitta varken för tätt ihop eller för brett isär.
Pälsen är som kronan på verket. Den ska vara dubbel med strävt, men inte alltför grovt, täckhår. Underullen ska vara mjuk och tät. En cairn får inte vara helt vit eller helt svart, ej heller black and tan. i övrigt är i princip alla nyanser tillåtna. Särskilt typiskt är mörkt nosparti och mörka öron samt gärna mörk svans. En cairn ska ge ett raggigt intryck men därmed menas inte att den ska vara lockig och rufsig. Idealet är en rak päls även om en lätt vågighet är tilllåtet.
Pälsvård
Vården av pälsen är inte svårare än att varje cairnägare kan lära sig att sköta den till husbehov. Om hunden eventuellt ska visas upp på utställning är det dock lämpligt att någon som har vana därav, hjälper till med trimningen. Många uppfödare hjälper sina valpköpare med pälsvården mot en rimlig ersättning. Det finns även hundtrim som kan trimma en cairn men här får man vara noga så att man hamnar på rätt ställe. Ta gärna rekommendationer från uppfödaren eller någon annan van cairnägare. För den dagliga skötseln räcker det oftast att kamma hunden ordentligt, med en bra stålkam, någon gång i veckan. Man tjänar mycket på att träna sin hund att stå på ett bord, med halkfritt underlag. Då är den van vid detta inför såväl trimning som inför eventuella veterinärbesök. Att kontrollera hundens tänder ibland är också nyttigt.
Världens bästa kompis!
För den hundägare som kanske vill vara lite lagom aktiv till både kropp och själ är cairnterrier ett utmärkt val! Den är en underbar liten kompis. En glad, tillgiven och orädd följeslagare som hänger med på allt. Den lämpar sig alldeles utmärkt till olika aktiviteter som agility, lydnad, viltspår, svampletning och många andra saker som vi människor tycker om att göra tillsammans med våra hundar. Den uppskattar att få vara med och är oftast nästan outtröttlig om den finner glädje i det den gör men den trivs även bra med att koppla av och ta det lugnt.