Från Ginas resa till Italien 2017

CIAO!

Mi chiamo ( jag heter…) Kamiliagårdens Granna Gina…ja, som ni förstår så har jag varit på semester – och arbete – i Italien. Norra Italien som är så vackert. Och numera uttalar jag gärna mitt namn på italienska Djina. Nåja, jag ska inte vara mallig utan bara berätta om den semesterresa som jag gjort med matte Helen Forsberg, min lånematte Ingrid Claezon och min mammas uppfödare Mariann Åkesson.

Det började lite nervöst på Kastrup eftersom vi hört förfärliga historier om hur petiga SAS är vid invägningen av hundar som ska åka i kabinen. Jag och min väska vägde nämligen några hekto för mycket. Men matte tryckte ner mig i väskan som hon sedan bar under armen och jag satt tyst och snällt med huvudet uppe och såg allmänt gullig ut så incheckningsdamen log mot mig – och så var det klart! Ingen vägning. Alla blev lättade.

Sedan flög vi till Milano, det är inte så kul när öronen brusar när vi lyfter eller landar, men jag bestämde mig för att vara tapper och mina resekompisar log uppmuntrande mot mig.

Eftersom planet var försenat var det kväll när vi hämtade vår hyrbil på flygplatsen, det var mörkt och nu skulle vi hitta till Angera vid Lago Maggiore där vi beställt B & B. Det var inte det lättaste och nu började mattes körning utsättas för prövningar. Jag vet hur hon kan låta så jag gäspade och somnade i baksätet. Väl framme mötte vi det trevliga värdparet och fick vårt boende där vi snart slocknade alla fyra.

Nästa dag promenerade vi i Angera och beundrade den vackra utsikten innan vi gav oss i väg till nästa anhalt, Brezza, som ligger lite norrut vid sjön. Eftersom vi ville undvika stora vägar och i stället se oss omkring i byarna blev det återigen bilkörning i trånga vindlande gator och gränder. Nu började mattes ”italienska” bilkörning, ja hon t o m lät som en italienare ibland vid tilltalet till medtrafikanterna! Men jag vet att hon är världens snällaste matte så jag bara konstaterade att så här är det i trafiken i Italien.

I Brezza bodde vi på en getfarm, i en hage gick också en dräktig kossa och några åsnor. Getterna såg inte alls ut som i Sverige, de var rådjursbruna och såg snälla ut. Jag är förstås glad att jag inte har ögonen placerade på samma vis som getterna, ingen domare i världen skulle bedömt mig som ”Excellent” då.

Vi var i Luino, åt glass, pizza och drack latte och tittade oss omkring. En dag åkte vi båt därifrån till andra sidan sjön. Det var härligt med båtturen för vi satt högst upp på däck där det svalkade lite. Ja, jag måste ju berätta att det var mycket varmt hela tiden, mellan 30 och 35 grader! Inget väder för en hund. Alltså päls när det är 35 grader! Men å andra sidan hade det ju även varit besvärligt för en nakenhund. Ingrid hade tagit med Matildas kylväst och den var jag tacksam för. Dessutom tycker jag att den himmelsblå färgen faktiskt var klädsam på mig. Vid ett tillfälle tog matte resolut och bar ner mig till sjön och doppade mig och det var ganska skönt.

I Torno, vid Lago Como, skrattade vi gott åt vårt B &B, läget var fantastiskt vackert, men boendet hade sina små lustiga skavanker. Men utomhusrestaurangen var trevlig och när vi satt där med våra kalla öl, d v s jag fick av tilltugget bruchetta, var det tre män som började prata med oss. En av dem undrade om jag var en yorkshireterrier…alltså…och ändå var han svensk (bosatt i Dubai så han blev ursäktad för möjligtvis dåligt minne), en var amerikan och en italienare. Jag kände att de gillade mig så jag lyssnade tålmodigt på samtalet i synnerhet som mina resekompisar tycktes ha trevligt. Efter en promenad upp och ner (jag börjar vänja mig vid de här backiga gatorna) gick vi till en restaurang alldeles vid sjön, åt gott och njöt av skymningen över sjön och bergen. Ack, så mysigt. Särskilt härligt att vi fyrbenta kompisar får vara med precis överallt i Italien. En engelsk dam, bosatt i Italien, berättade att i hennes livsmedelsaffär fanns det en särskild plats för hundar i kundvagnen! Tänk att få sitta där och peka ut för matte vad hon ska köpa.

Nu har jag berättat lite om vår mysiga semester och nu ska jag fortsätta att berätta om arbetet. Det vill säga om mitt arbete. Jag skulle ställas ut på en internationell utställning i Rho nära Milano – ”Internazionale Mediterrian Winner Show. Enci Winner”. På vägen dit körde vi fel en hel del, föreställ er vår ”svensk-italienska” chaufför…verbalt osade det hett emellanåt, tur vi hade AC i bilen. Men vi tre passagerare var imponerade av hennes körning! Till slut kom vi fram till ett stort hotell där vi skulle bo nära utställningen och där det också bodde många andra hundar. Matte och Mariann gick lös på mig för att plocka några strån i pälsen här och andra där. Eftersom jag gillar båda lät jag dem hållas. Vi hade ju också stämt träff med våra italienska bekanta, Cairnuppfödarna Antonella och Ricardo Ravera och Alberto Tartari, där och var förstås måna om att jag skulle representera en trevlig och snygg svensk cairnterrier.

Dagen D. Klass Intermediate. ”Nu ska jag verkligen tacka matte för att jag fått följa med på den här spännande resan och därför visa upp mitt bästa jag”, så tänkte jag och gick extra stiligt vid hennes sida. Domaren Mrs Cartledge, engelsk cairnspecialist, gillade mig (jo, är man specialist så är man) och jag fick Cert och Reserv Cacib! Matte fattade nog först inte riktigt, men blev förstås jublande glad. Jag sneglade utanför ringen och såg Ingrid ta Antonella i armen och fråga ”vad händer?”. Mariann såg frågande ut. Det är ju trots allt inte så lätt med italienskan. Men jo, det här var riktigt roligt. 

De tvåbenta hade väldigt trevligt med Antonella, Ricardo och Alberto, men jag tittade mig omkring och blev lite bestört när jag såg många hundar av olika raser med kuperade öron. Hu! Kan ni tänka er? Tack och lov att det är förbjudet i Sverige säger jag.

På kvällen pustade vi alla fyra ut i baren på hotellet och firade framgången!

Det här är bara ett kort referat från min roliga Italiensemester, jag får berätta mer när vi träffas. Hemkommen hade jag mycket att berätta för min mamma och brorsan Fido och de blev förstås lite förvånade över allt jag fått uppleva.

Men en sak vill jag förmedla till alla hundkompisar; ta med era mattar och hussar till Italien, där får vi fyrbenta vara med överallt och det gav i alla fall mig många nya perspektiv på tillvaron. Grazie matte!

Jag har dikterat detta för Ingrid som skrivit ner allt ordagrant.

Er tillgivna cairnkompis Gina (alias djina)