GRR... KAN HUNDBRÅK FÖRHINDRAS?

Små morska cairnpojkar råkar lätt i gruff med andra hundar. Framförallt stora hundar tycks vara särskilt frestande att ge åtminstone en verbal tillrättavisning. Det uppstår farliga situationer där det ju oftast är den mindre hunden som råkar mest illa ut. Inte alla hundar kan acceptera att de just träffat den som är "störst, bäst och vackrast." Här följer några tips hur man som matte/husse ska bete sig för att minska risken för otrevliga situationer. 
 
Det är inte nödvändigt att hundar i koppel ska hälsa på varandra. Situationen är onaturlig för hundarna och leder ofta till att någon börjar säga något olämpligt och bråk uppstår. Det är lätt att aggressiviteten befästs och det blir en dålig vana att reagera på detta sätt även utan koppel. Om man låter hundarna hälsa på varandra är det viktigt att låta kopplet vara slappt.
Det är sällan idé att läxa upp den egna hunden mitt i ett utfall. Den är i allmänhet inte mottaglig just då utan blir bara ännu mer stressad och temperaturen i bråket stiger. Gå i stället snabbt därifrån med din hund. Det är inte bra att stå stilla vid hundmöten, då sker det ofta en uppladdning mellan hundarna. Det är bättre att slå följe med den andra hundägaren eller promenera i cirklar om man inte ska åt samma håll.
 
Om två hundar står och "tittar ut varandra", vänd på den egna hunden eller håll för ögonen på den. Klappa inte någon av hundarna. Är förhållandet spänt kan handrörelser missuppfattas och resultera i ett utfall.
 
När hundar leker, kom ihåg att alltid ta av halsbandet. Många tråkiga olyckor (strypning, bitskador m m) har hänt därför att den ena hunden fastnat i den andras halsband. Man bör inte ha några leksaker framme, det ökar risken för konflikter. Ge inte hundarna godis, även det kan ge upphov till en konkurrenssituation, med osämja som följd.
 
Närheten till husse/matte stärker den egna hunden påtagligt, den är ju säker på att få hjälp om den kommer i underläge och vågar därför litet mer. Om hundarna är lösa och situationen mellan dem blir spänd är det en bra idé att ägaren snabbt avlägsnar sig, gärna springande. Ofta lämnar då hunden sin antagonist och följer efter ägaren. Ensam är inte stark! Det är också lättare för hunden att fly fältet utan prestigeförlust om man samtidigt kallar på den, "man måste ju lyda sin flockledare och tyvärr har jag inte tid att slåss just nu". Naturligtvis får man anpassa sig till situationen, den andra hundens storlek, rykte o dyl. Men om slagsmålet inte har startat löser detta ofta situationen.
 
Om man möter en okänd, lös hund, som verkar hotfull kan man ofta få den att avlägsna sig genom att man intar en självsäker kroppshållning och med grov och bestämd röst säger t ex "ge dig i väg". Därefter avlägsnar man sig naturligtvis snabbt från platsen tillsammans med sin hund. Att ha bra lydnad på sin hund är en god livförsäkring. Det gäller inte bara hundmöten utan också i många andra situationer där våra små impulsiva och företagsamma cairn genom att lyda t ex "stanna", "nej", "hit" kan klara livhanken.
 
Om man ska ha besök av obekant hund i hemmet går det ofta smidigast om man ser till att möta gästen på neutral mark utanför hemmet, och sedan ta en promenad tillsammans så att hundarna lär känna varandra innan de följs åt in i huset. Tänk på att begränsade utrymmen ökar risken för konflikter.
 
Det är oftast vi människor som skapar problemen. Vi bidrar till att spänningar uppstår (koppel, leksaker, godis, närhet m m). Utan vår inblandning skulle många men inte alla situationer lösas utan handgripligheter. Att hundar själva "gör upp" är inte att rekommendera. En av dem vinner alltid men kanske på bekostnad av svåra skador eller den andres liv. Våra "förädlade" hundar har inte alltid den bithämning och respekt för underkastelsebeteende som förfäderna hade.
 
 

Ullad Dahlén